Kallar den här Familj
Den här gjorde jag till en utställning "Förtryck". Som barn kan man känna sig så väldigt liten, ibland vill ingen tro på vad man säger eller så har de inte tid att lyssna.
Jag är glad att jag hade möjlighet att vara hemma de första åren och att jag sedan fick en dagmamma. Mina barn slapp de stora grupper av barn som det är nu. Alla barn klarar inte av att vara i stora grupper. Det är likadant med oss vuxna, vi alla behöver få möjlighet att vara ensam ibland. Nu får barnen så mycket stimulans hela tiden, hur och när ska allt kunna landa hos dem. Inte konstigt att de är stökiga och har svårt att sitta still. Utbrändhet går bara längre ner i åldrarna, nu drabbas även ungdomar. Vi är alla olika, vi har alla olika behov, men vi behöver varandra. Det här var lite tankar skulle kunna skriva mycket mer om detta men jag stoppar här. GOD NATT