Tuff promenad

Tog ut Yoda för en promenad i solen. Han stannade till och ville gå in i skogen, stod länge och diskuterade med mig, han vann. Det brukar vara en del som tar sin promenad där, men inte nu visade det sig. Som tur var så är det ju inte så mycket snö i skogen men sen var vi tvungna att gå över ett fält. Då höll jag på att bli tokig på all snö. Det gick upp till knäna på mig och stakars Yoda har ju korta ben. Han hoppade fram ett tag sen så försökte han gå i mina fotspår. Under vårt pulsande så tog jag ett allvarligt samtal med honom. Sa att här går vi inte igen förrän snön är borta. Sa också att nu sätter jag mig här, du får gå hem själv. Jag började skratta åt situationen, det var ju korkat av mig, om jag hade tänkt efter så hade vi aldrig gått den vägen. Så vi strävade på. Vilken lycka att komma ut på den plogade vägen. Hemskt jobbigt, men jag blev i alla fall bara full i skratt när vi pulsade fram. Ska aldrig mer lyssna på honom, han kommer inte att få välja väg någon fler gång. Man ska aldrig säga aldrig och en hund har en väldigt bra övertalningsförmåga. De tittar så vädjande på en, efter ett tag ger med sig. Klart vi ger oss ut på äventyr, eller hur? ( Jag kommer att gå på det igen.)